Köttätande växter är kul. I Örebro finns Sveriges största sortiment till försäljning. Den här lilla flugfångaren har ännu inte något namn. www.brutalablommor.se
3 kommentarer:
Anonym
sa...
Sådana finns även i svensk fauna. Tänk långmjölk. /Ernst-Hugo Malando
Kära fru Magnolia! Jag ber om tillgift för att så flagrant ha blottat min usla bildning. Jag avsåg förstås förekomst i den svenska floran. Ehuru floran dock i dessa stycken konsumerar vissa delar av faunan. Närmare bestämt insekter.
Jag tänker på Tätörten, som i sin näringsfattiga miljö drygar ut sin rotnäring genom att fånga insekter med bladen. De klibbiga bladen avsöndrar enzymer som bryter ned insektens proteiner och dessa absorberas sedan av bladen och kommer växten tillgodo.
I det gamla bondesamhället, på den tiden man kunde ha kor som inte hade gula plastbitar i öronen utan att de blev skjutna av myndigheterna, plockade man bladen och silade ljummen, nymjölkad mjölk över dem. Sedan fick mjölken stå i ett par dagar och se: Man hade fått långmjölk. En slags seg fil.
I dag saluförs en liknande modern produkt under namnet långfil, om jag inte missminner mig. Det är dock med riktig långmjölk som med filbunke; det finns ingen riktig längre. Precis som Raketost.
3 kommentarer:
Sådana finns även i svensk fauna.
Tänk långmjölk.
/Ernst-Hugo Malando
Hej Ernst-Hugo
Vad kul med en kommentar!
Men jag har nog långmjölk i huvudet i dag, eller om det är mossa. Utveckla, tack.
Kära fru Magnolia!
Jag ber om tillgift för att så flagrant ha blottat min usla bildning. Jag avsåg förstås förekomst i den svenska floran. Ehuru floran dock i dessa stycken konsumerar vissa delar av faunan. Närmare bestämt insekter.
Jag tänker på Tätörten, som i sin näringsfattiga miljö drygar ut sin rotnäring genom att fånga insekter med bladen. De klibbiga bladen avsöndrar enzymer som bryter ned insektens proteiner och dessa absorberas sedan av bladen och kommer växten tillgodo.
I det gamla bondesamhället, på den tiden man kunde ha kor som inte hade gula plastbitar i öronen utan att de blev skjutna av myndigheterna, plockade man bladen och silade ljummen, nymjölkad mjölk över dem. Sedan fick mjölken stå i ett par dagar och se: Man hade fått långmjölk. En slags seg fil.
I dag saluförs en liknande modern produkt under namnet långfil, om jag inte missminner mig. Det är dock med riktig långmjölk som med filbunke; det finns ingen riktig längre. Precis som Raketost.
Bästa hälsningar
/Ernst-Hugo
Skicka en kommentar