Hur många namnkunniga journalister finns det i Sverige? Vet ej.
Sådana som allmänheten beundrar.
Men en sak vet jag, i egenskap av min profession. Att alla journalister som folk tror skriver gudabenådat, inte alls skriver så bra.
Bakom varje text finns alltid en textredigerare, en journalist i det tysta. En räddande ängel som kammar ut det ena katastrofen efter den andra.
*Som dramatiserar så att texten blir spännande i stället för träig som en knotig en på en vindpinad slätt
*Som klipper och klistrar stycken hit och dit så att man begriper sammanhanget
*Som skriver in synonymer när det tre gånger i rad står "samtalar" i en och samma mening (variationerna "pratar" och "talar" går lika bra)
*Som räddar katastrofala felsyftningar som annars givet skulle ha hamnat på tidningen Journalistens sista, "roliga" sida
*Som knyter ihop säcken för att det ska bli ett bra slut
etc etc etc
Textredigeraren har ingen BYLINE. Äran för texten får helt och hållet skribenten. Hur är detta möjligt?!! År 2009???? Ett misstag som ofta avslöjas i obarmhärtigt ljus när skribenten byter arbetsplats och kvaliteten på texterna inte alls är så bra som headhuntaren trodde.
Detta år ska min mission bli att textredigeraren lyfts fram. Journalistik är TEAM-WORK.
Vi kan börja med mitt eget jobb i tidningen Vi om Biljana Plavsic. Det som rönt så mycket uppmärksamhet, som nu gjort att jag är omslagsflicka på tidningen Medievärldens senaste nummer. Textredigering: Stina Jofs, Anneli Rogeman och Tomas Fläckman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar