Inte för att det är syftet med programmet, snarare att vara en ekonomisk lektion parat med en sedelärande historia, men jag lyssnar inte på det örat. Känner bara känslan av att jag minsann tillhör skaran som har KONTROLL. (Vilket alla i omgivningen vet att det är det minsta jag har när det gäller trädgårdssoffor, ljusstakar och korgstolar. Där går lönen åt pipsvängen på tok för tidigt. Men hade man som jag etta i matte i gymnasiet - trots tappra försök att höja siffran med ett specialarbete om Gyllene snittet - ryggar man instinktivt så fort någon säger "budget".
Budget, budget, budget. Bort, bort, bort.
Samma mentala uppåtkick ("så DÄR eländigt har i alla fall inte jag det!"), har inredningsprogram på mig. "Så DÄR fult har i alla fall inte jag det!", "så DÄR mycket mögel har i alla fall inte jag i min dusch!", "så DÄR eländiga hantverkare (min man...) har i alla fall inte jag!" etc.
I kväll hände det dock. Jag var den utvalda i amerikanska Extreme Home Makeover. Det inredningsprogrammet är verkligen just extremt. Här är det inte renoveringen som gått i stå i tio år eller spårat ur. Här har hela huset brakat ihop på grund av livsomständigheter, och ingen Arga snickaren - det mest populära av alla svenska inredningsprogram där det både lappas ihop pärlspont och äktenskap - skulle hjälpa i världen.
Extreme Home Makeover är tunna pappskivor till ytterväggar i 35-gradig kyla i Alaska, en arbetslös förälder, nio egna barn och minst fem fosterbarn. I ett enda rum. Så sorgligt. Men då rycker den stora TV-bussen ut, ett 50 meter långt silverfärgat schabrak (eller hur det stavas), lastat med hantverkare, designers och inte minst en enormus budget. Knackeliknack. "Gissa vad! Åk till Disneyworld och vi fixar det här!" När familjen kommer tillbaka står ett hus likt Vita huset på 800 kvm där.
Just SÅ kände jag mig i går, när handyman arbetat en enda dag hos mig. Det var som i brädgårdshimlen: En liten vacker tillfilad kant på bröstlisten, så man inte ska skava sig om man råkar komma emot precis där i skarven till dörrfodret. En kant vars tillfilning får ljuset att kasta estetiska skuggor och skapa ett djup exakt på rätt ställe. Något hemmafixaren maken inte skulle ha vare sig kommit på eller ansett speciellt högprioriterat, kan ni vara helt säkra på...
FINSNICKARE, helt underbart!
Och det bästa av allt: Han ska vara kvar.
Tre tremendous weeks till.
Jamen nu kan jag väl ändå få lite beröm? Målat hela semestern, rätt less just nu.
Måla. Utomhus skiner solen väl hett.
Artar sig bra.
Jobbar jag inom KF-koncernen, eller gör jag...
Eldstads-helvetet.
Den eller den eller den?
Nu händer det grejor!
Handyman.
Finsnickaren Daniel Edman, Svensk Träslöjd, Bäsinge, Krylbo.
Se och njut. Så här fina kommer mina skåp också bli inuti.
Golv och bröstpanel.
Nytt avlopp på plats. Och vilket golv. Tjockt som en rejäl hammarskalle.
Gamla innerväggen från 1918 kom fram.
Vrid på huvudet åt vänster... ja, ja...
Provisorisk matsylta.
Heja, heja Margaretha. Bara att bita ihop.
Renskrapad murstock.
Röd plastmatta - snyggt 1970.
Rätt äckligt. Fågelsång utanför.
Ännu äckligare.
Fläktkåpan på tippen. Dörrarna oxå.
Elva år har jag stått ut. Inget inredningsprogram knackade någonsin på.
1 kommentar:
Lycka till med målningen, jag är in och kollar till dig av ren nyfikenhet för att få se hur ditt färgval blir!
//Snickaren :)
Skicka en kommentar