Ingen annan arbetsplats än Coop kan ljuga så för mig! Det är fantastiskt, man tror att man fortfarande ligger kvar i sängen eller åtminstone har morgonrock, det är lördag och man ska få läsa morgontidningen i flera timmar till. Och att ens själs älskade har varit uppe länge och nu tänker bjuda på en riktig hotellfrukost.
Det är näsborrarna som sänder sådana signaler till hjärnan och axlarna åker ner, hela tiden utanför Coop. Vid den trista p-platsen en bit bort med det svindyra timpriset, vid svängdörrarna vid entrén.
Överallt här sveper en vind, nä, hela jordens alla strömmar av nybryggt kaffe i de mest utsökta aromatiska pustar. Pust, mmmm. Pust, mmmm. Inte kok, utan bönor som precis kommit långväga i stora, oftast vita, italienregistrerade långtradare med muskulösa chaufförer, för att tömma sin last i grannhuset, PRECIS där du går på väg in i Coops huvudkontor.
SÅ ska man starta sin arbetsdag. -:)
Nyss lossade kaffebönor utanför kafferosteriet. Det vita är bakdelen på lastbilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar