Saga, 1 år.
Lyckligt lottad med stor kärnfamilj.
I går i hundgården med Farmor-matte.
Skaffa hund och antalet personer du pratar med under dagen ökar till minst upphöjt till 2.
Extra kul är det i hundgården. För både hund och människa.
På kvällen får Saga alltid rusa av sig där, tillsammans med sina hundpolare. Gamla rävar, ungtuppar och nya bekantskaper. Herrar och damer. Korthåriga, långhåriga. Bufflar och nippertippor.
Rusa runt runt efter fotbollar, tennisbollar, slåss om pinnar, morra, kramas. Socialiseras. Då sover hon gott hela natten.
Undertecknad, får sig till livs den ena historien efter den andra. Av människor hon annars aldrig skulle ha mött.
I går var det ljushåriga A som efter fem års sjukskrivning nu äntligen opererats. I nacken. Kotorna. Den djävulska smärtan hon levt med så länge var plötsligt borta. Den som kom av att hon först burit en tung barnpool över huvudet och kort därefter under ett lyft under jobbet i vården fått hjälpredskapet, lyften, över just sagda nacke.
Nu var sex kotor i nacken utbytta. UTBYTTA! till något plastmaterial. Huvudet gick att röra, A åt inga smärtstillande tabletter längre och av hålen som borrats in i huvudet för att fixera ställningen som i sin tur hade fixerat huvudet och nacken under läkeprocessen, syntes icket.
En timme går fort i en hundgård. När det berättas om Livet.
1 kommentar:
Visst är det intressant att höra andras livsöden! Just idag har jag hälsat på en person jag känner som levt de senaste fem månaderna med en sån där ställning som håller huvudet på plats (och som du skrev om). Hon blev skadad i en trafikolycka. Trots detta var det inget dystert möte, vi pratade, skrattade och grät omvartannat.
Skicka en kommentar